Det här är jag med Ebbas första kull som föddes 2007
Jag heter Birgitta Strömman och bor i Vasa , ” Finlands soligaste
stad ” . Jag är uppfödd med hundar och samlade redan som liten
på mig en massa djur . Hade marsvin , undulater , kaniner , fiskar ,
sköldpaddor och möss . Jag hade lyckan att få växa upp
i ett hem där mina föräldrar förstod betydelsen av att
barn får lära sig umgås med djur och ta ansvar för en
levande varelse .
Då jag var tolv år började jag rida och snart var det hela
familjens intresse , så därför köptes den första
egna hästen . Blev med tiden rätt duktig på att rida, så
under min uppväxt tävlade jag följaktligen både i dressyr
och hoppning på nationell nivå . Efter det har det gått
av bara farten. När jag hade studerat till sjuksköterska inköpte
jag den första riktigt egna hästen, Golda, som pappa och jag var
och hittade i Sverige. Hon var bara 3 år, så flera år gick
till att utbilda henne . Hon var exteriört och gångmässigt
väldigt bra och stamboksfördes med de högsta poängen som
någon då någonsin hade fått . Med Golda tävlade
jag en hel del , men när jag hade gift mig och bildat familj räckte
tiden inte till så då fick hon gå i avel . Har alltid varit
intresserad av avel och studera stamtavlor och försökt sätta
mig in i hur olika kombinationer lyckas .Golda fick 4 föl med väldigt
intressanta stamtavlor. Nu har jag lagt hästaveln på hyllan och
för närvarande har jag en finsk häst, Netta, som jag mest nöjesrider
.
Hemma hade vi alltså alltid hundar. Pappa sysslade med jakt, så
det var strävhårig vorsteh och engelsk setter som gällde för
honom . Men för att vi inte skulle vara utan hund då han var på
jakt så hade vi också strävhårig tax, cockerspaniel
och till sist två engelska springerspaniel. Pappa sysslade också
med avel och han hade kennelnamnet Rudis. Det är väl av honom som
jag ärvt mitt intresse !
När mina tre barn hade blivit litet större och vi hade hittat ett
lämpligt hus började vi fundera på att skaffa hund. Min man
var uppfödd med boxer, så för honom fanns det inte något
annat alternativ. Jag hade själv också alltid tyckt om boxern så
det var inte så svårt att komma överens. Vår första
boxer kom till oss som omplaceringshund, hon var då 8 månader
och hette ”Maribox Zusana Moravcik ” och kallades Manda. Eftersom
barnen då var små, så var hennes främsta uppgift att
vara kompis och sällskapshund. Visst tränade jag litet spår
med henne och var på några utställningar, men tiden räckte
inte till att träna på allvar . Men hon var världens härligaste
hund och den som gjorde att jag ohjälpligt blev förälskad i
boxern. Manda levde i 10 år och var aldrig sjuk. .Jag parade henne en
gång , men det blev inga valpar.
Efter henne var det dags för nästa boxer. Nu hade jag redan satt
mig in litet mera i boxervärlden, så jag visste vad jag ville ha.
Jag blev förtjust i hanen Tenzing des Courtillieres som fanns i Sverige
hos kennel Impressives. Följaktligen ringde jag till Ingrid Andersson
som ägde honom, och frågade var det fanns valpar på gång
. Jag ringde runt till alla kennlar i Sverige som hade valpar på kommande.
Efter otaliga besvikelser för att jag av olika anledningar blev utan
valp kom jag i kontakt med kennel Emerton’s i södra Sverige.
Där bar mitt sökande äntligen frukt . Sommaren 2004 fick jag
hämta den mörkt tigrerade tiken ”Emerton’s Astro Flammante"
som vi kallar Ebba. Tack Ann-Sofi och Pontus för förtroendet att
jag fick henne !
Eftersom barnen nu var större hade jag också mera tid att träna
med min hund. Så nu har jag fått lära mig hur det är
att träna bruks. Vi tränar sök och spår med varierande
framgång. Hon har avklarat BH-provet och så vi har gått
två FH-spår sommaren 2008. I sök har vi inte ännu tävlat
men har det som mål, tiden får utvisa när vi är mogna
för det. Mitt avelsintresse har hela tiden funnits där, så
jag har gått uppfödarkursen och 2007 fick jag överta pappas
kennelnamn ”Rudis ”. Eftersom han älskade rosor och tyckte
om att odla dem , får alla valpar namn efter en ros .